Erbjuda

Det nya året väntar på oss

Att träffa damen från Motala kingfisher

Det nya året väntar på oss Kåseri nr är snart slut. Nu på söndag har vi första dagen på det nya året Vad minns vi av det gamla? Vad ser vi fram emot på det nya? Vi fick i går i SVT:s årskrönika en genomgång av det som hänt i världen. Morden på Utöja i Norge kommer aldrig att glömmas. Demonstrationerna, som blev till revolutioner i norra Afrika och överraskade västvärlden, minns vi. Det talades om att folket där ville ha demokrati. Blir det demokrati nu.

Mannen från Motala kapitel fyra

Gubben från Motala kapitel fyra Han hade en stor bukett blommor med sig. Han bad om ursäkt för att han trängde på. Han tog fram sitt visitkort som den förnäma damen bara lät sina ögon spela kvar en sekund utan att fundera närmare. Hon bad honom stiga in inom den lilla salongen där de gustavianska stolarna och den vackra, guldförgyllda rokokospegeln gav rummet en trivsam charm. Dom tunga gardinerna andades välstånd och högborgerlighet. Kristallkronan i taket fulländade bilden bruten en kvarvarande, förlorad dröm från det förra seklet. Det var pumpkaffe änkan bjöd på. Doften lägrade sig kvar det vackra hemmet och nickelhöljet gällande pumpan glänste i det svaga belysning som silade in genom de mörka gardinerna.

Knuts kåserier 2011

En sista och ordentligt avsked till grimas gamla vän Mattias Flyckt Äntligen får mig säga adjö till dig Mattias postumt att i min sedvanliga språngmarschstil, såsom du hade känt väl igen försåvitt du hade sett mig, ha sprungit systematiskt mellan gravarna och till final efter minuter ha hittat din svår på kyrkogården i Klockrike på södersidan av en av vår gamla, betuttade östgötaslätts mest ståtliga och pampiga kyrkor. Du började läsa tyska, jag iriska och Magnus senare ryska då vi alla tre hade gått i dito gymnasieklass på Platenskolan i Motala samt alla tre hade valt och ihop tagit oss igenom den helklassiska varianten av den humanistiska linjen medan Anders som var ett år äldre ännu oss började på juristlinjen och blev aktiv i Östgöta nation i Uppsala samtidigt som jag själv blev samt var bibliotekarie där under två terminer och bl a höll i annorlunda bok- och studiecirklar. Jag fick dej inte bara att bryta upp av Östergötland och flytta till Uppsala samt börja studera liksom att flytta in hos mig — jag fick dej också att göra vapenfri tjänst medans jag själv gick ännu längre, förut det vet du ju också att jag alltid gjorde — d v s alltid gick allra längst inom radikalitet och både i tanke samt i handling, och totalvägrade och dömdes för det. Idag lever märkligt samt ledsamt nog bara jag och Magnus, som jag återknöt kontakten med inom samband med din bortgång och tanken var att Magnus och jag skulle åka ned tillsammans till din jordfästning men det blev då i stället Magnus och Fredrik som kom ner från Stockholm till Östergötland för att bevista gravsättningen av dig i Klockrike. Anders var också där men foto därpå begick han tragiskt nog självmord efter en längre tids upprepade depressioner men Anders hann i alla baisse innan dess berätta utförligt för jag om din begravning och om all som var där — några bruten våra gamla klasskamrater från Platenskolan inom Motala, några av våra gamla anarkistiska och syndikalistiska kamrater från Uppsala samt från Sine qua non- och Kaos-tiden, några av våra gamla antifascistiska kollegor från Expo-tiden och andra namn såsom vi båda kände och umgicks tillsammans tillsammans en gång i tiden. Eftersom valde jag att idag göra såsom judarna traditionellt gör, d v s lägga en liten sten på din vackra gravsten i Klockrike som odla tydligt kommunicerar att du både hade ett varmt hjärta, var en briljant gitarrist och musiker samt en antimilitarist och ekoanarkist in i det sista. Nu säger jag till slut hej då till dig Mattias, tack förut din vänskap och för alla år tillsammans och jag bifogar här nedom det jag skrev ned i alla hast i augusti så fort mig fick höra att du hade vandrat bort.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *